Att utveckla sin personlighet och växa, bli vuxen innebär en massa ansvar, du börjar ta ansvar, du VILL ta ansvar. Som ung ville jag i varje fall bara ha ansvar för mig, jag kunde med lätthet skylla mina brister och tillkortakommanden på andra, på händelser, på allt det som låg utanför min kontroll.
Vägen framåt, att växa, mogna, komma till insikt har betytt att jag börjat se att mina brister, mina fel ligger i mig, i mina val. Det är hårt ibland, att göra fel och inte kunna skylla det på någonting annat än de val jag gjort, den person jag blivit.
Såklart att det finns bagatellartade saker i sammanhanget, jag var uppe för länge på kvällen - försov mig och därför kom jag försent till jobbet - mitt eget fel och inget som kommer att minnas i slutändan. Det jag pratar om är de gånger man gjort fel - man visste det var fel- men man gjorde det ändå. Man får stå där med ansvaret för sina handlingar, hur tufft det än är. Det är ändå det som är vattendelaren mellan de som vuxit upp och de som vägrat. Att man står där och tar ansvar, finns kvar - som en något svartare person, trots att det egentligen är en schism. Man är ju en ansvarstagande, sanningsenlig person, som vågar stå för det man gjort och tar hand om konsekvenserna. Det är något gott, vuxet och fint. Trots att handlingen kanske var motsatt.
Hur gör man när man kämpar med det här och råkar ut för människor som inte känner behovet av att växa? Som inte kommit förbi sin omedelbara behovsbekräftelse och på ett egoistiskt sätt genomför bara sådant som känns bra i stunden, förklarar bort allt eget ansvar och lägger ut det dåliga inom sig på andra? Vi lever i en tid där allt handlar om personlig tillfredsställelse, där ansvar och konsekvens är sekundärt och andra människors drabbande är så långt bort att man inte orkar bry sig. Hur gör man när man blir drabbad av dessa människor? Jag har försökt att argumentera med detta, med människan som bara ser sin egen förträfflighet och när man kommer för nära sanningen så stängs man av, blockas och tas bort. Det är enklare än att se sitt eget ansvarslösa handlande. Man behövde något i stunden och tog chansen, blev andra drabbade? Det var inte mitt fel, jag bara tog det som serverades. Hade jag ansvar för de andra som blev drabbade? Nej, det är inte min sak, jag skulle aldrig göra någon illa med flit. Jag är en god person, jag vill bara gott. Att mina handlingar kan ses som onda, av andra, är deras problem, jag är god - således kan jag bara göra gott. Och eftersom jag bara kan göra gott så behöver jag inte rannsaka det som skulle kunna ses som ansvarslöst, då är det någon annan som har gjort mig fel och jag har rätt att göra ont mot den. Utan att behöva stå tillsvars.
Det blir en omöjlig ekvation att diskutera med, och tar bara en massa kraft och energi. Det värsta är att om man tar ansvar, så gott man kan, så ser man också att man misslyckas ibland och man inser att man inte är en så mycket bättre människa egentligen än de som vägrar växa, man utför handlingar som gör lika ont på andra människor, trots att man försöker att göra rätt.
Jag tror ändå att i slutändan så är att äga både goda och onda handlingar det enda riktiga, och den enda vägen mot att försonas med sig själv. Att stå kvar, i både lust och nöd. När man tvivlar på sig själv och helst vill fly. Fly att man inte är perfekt, fly att man visste bättre, fly att man borde vetat bättre.
…. Och så kom Mina, och möjligheten att inte växa för mig försvann, ansvaret är det tyngsta jag tagit på mig och det bästa som hänt mig. Med svindel i hjärtat och en hemsk känsla av att inte vara bra nog och inte vilja något annat.
Det var det jag ville skicka till xxx, det var det här jag ville att hon skulle förstå. Att hennes handlingar har konsekvenser som hon aldrig behöver möta, så de blir icke existerande för henne. Och då betydelselösa. Men det betyder nåt för mig, jag vill inte att det ska påverka mig, jag vill att vårat förhållande ska vara fritt från det här. Att hon ska ge oss chansen, att se till vårt bästa, inte hennes.
Sen letade jag upp brevet, läste det, kom ihåg. Man kan bara påverka den som vill bli påverkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar